Abrahamsson, H. (2015). Ett kunskapsunderlag om tillväxtens och välfärdens framtida förutsättningar framtaget för projekt KAIROS, juni 2015. (Mistra Urban Futures Report 2015:6.)
Detta kunskapsunderlag handlar om Göteborgs utvecklingshistoria och den ekonomiska tillväxtens och välfärdens framtida förutsättningar. Mot bakgrund av vår tids samhällsomdaning, där globalisering, migration och urbanisering tillsammans alltmer flätar samman det lokala med det globala, diskuterar detta kunskapsunderlaget några av de framtida utmaningar som Göteborgs Stad står inför liksom några av de synvändor som en socialt hållbar utveckling kräver.
Kunskapsunderlaget visar på hur Göteborgs Stad kännetecknas av en stor spårbundenhet i det att stadens beroende av omvärlden alltid varit markant. Utvecklingen från en sjöfartsstad, där hamnen, varven och handelshusen utgjorde motorer för utvecklingen, till en kunskaps- och evenemangsstad har varit kantad av olika utmaningar. De största präglade Göteborg under 1970-talet då över 25 000 arbetstillfällen försvann på ett decennium till följd av vikande internationell konjunktur som helt kom att slå ut stadens varvsnäring, som på den tiden utgjorde en av de största i världen. Staden fick uppleva en kraftig befolkningsminskning och omkring 20 000 lägenheter utan hyresgäster. Verkstadsindustriutredningen angav riktlinjerna för den omdaning som följde under 1980- och 1990-talen. Stadens produktion blev alltmer kunskapsintensiv. Framväxten av en avancerad läkemedels- och elektronisk industri kom att komplettera Volvo och SKF som drivkrafter i stadens strävan efter förnyelse och förbättrad konkurrenskraft i de globala produktionsnätverken. Utvecklingen, som av många beskrevs som en framgångssaga, hade en baksida. Inkomst- och hälsklyftor växte mellan olika stadsdelar och segregationen höll på att tudela staden. I många bostadsområden ökade befolkningens frustration, inte minst hos ungdomen som kände sig alltmer utestängda från arbets- och bostadsmarknad. Samtidigt medförde den nya kommunikationsteknologin ökade globala kontaktytor. Billigare transporter förändrade migrationsmönster och folk blev mer rörliga. Tiggande EU-migranter blev ett permanent inslag i gatubilden. Några ungdomar lät sig rekryteras för att åka till Ukraina eller till Mellan Östern för att slåss på liv och död. Andra fick anställning av internationella säkerhetsföretag som tillhandahöll väpnade styrkor i Afrika och Latinamerika. En del föll offer för de gängkrig som blev allt vanligare i staden och som bland annat handlade om rätten till torg och gatuhörn för narkotikaförsäljning.
Göteborg befinner sig, som så många andra städer runt om i världen, i ett spänningsfält mellan att å ena sidan utgöra en viktig motor för ekonomisk och social utveckling eller att å den andra sidan utvecklas till ett slagfält för sociala konflikter. Detta kunskapsunderlag syftar till att visa på att rörelseriktningen i detta spänningsfält är politiskt påverkbart. Samtidigt riskerar uttalade ambitioner att komma tillrätta med segregationen och utjämna skillnader i livsvillkor bli till retoriska gap genom bristen på konkret handling. Beslutsfattarna sitter många gånger fast i den dominerade uppfattningen att marknadens inneboende kraft till ekonomisk tillväxt och expansion på lång sikt kommer att kunna komma tillrätta med problemen. På kort sikt och under tiden hanteras effekterna av växande klyftor och förstärkt utanförskap med hjälp av ökad kontroll, övervakning och polisiära insatser.
Detta kunskapsunderlag anvisar ett annat förhållningssätt utifrån ett antal synvändor som den sociala hållbarheten kräver. Dessa bygger på att det för en stad som Göteborg inte i första hand är utanförskapet utan innanförskapet som är problemet. Det gör det viktigt att hantera utestängningens mekanismer. Det kräver ett förändrat synsätt när det gäller sambanden mellan ekonomisk tillväxt och välfärd. På samma sätt som den ekonomiska 5 tillväxten är nödvändig för bibehållen välfärd medför kraven på en allt mer utbildad arbetskraft att välfärden också blivit nödvändig för den ekonomiska tillväxten. Produktionssystemen behöver samtidigt bli mer inkluderande och möjliggöra ökad differentiering, minskat exportberoende och förstärkt lokal resursmobilisering. För en sådan mer territoriellt inriktad tillväxtstrategi skulle en kommunal (social) upphandling kunna spela en avgörande roll. Frågan om säkerhet och trygghet utgör ett annat exempel på en nödvändig synvända. Den sociala oro som börjar prägla staden kan inte enbart hanteras med hjälp av polisiära insatser. Åtgärderna måste kompletteras med främjande och förebyggande insatser utformade genom dialog och medskapande. Här blir det viktigt med en social investeringspolitik som ser på sociala insatser som nödvändiga och långsiktiga investeringar och inte bara som en kortsiktig kostnad. Speciellt uppmärksammar en sådan politik barnens uppväxtvillkor och vikten av jämlika livschanser. Kunskapsunderlaget avslutas med en diskussion om vikten av ett förstärkt gränsöverskiridande nätverkssamarbete mellan städer med liknande behov för att öka den politiska styrkan till de förändringar i de globala regelverken som krävs. Ett sådant samarbete handlar inte bara om hur Göteborg skall kunna klara sig bättre i världen. Syftet med en socialt hållbar stadspolitik i vår tid handlar också om stadens förmåga att bidra till en bättre värld.
