Verktyg för gemensam kunskapsproduktion

Sammanfattning/Abstract

I den här rapporten ges exempel på metoder som kan stödja gemensam kunskapsproduktion – samkunskapande – mellan forskning och praktik.

Att forskare och praktiker gemensamt tar fram ny kunskap kring en verklighetsbaserad utmaning kan på flera sätt bidra till en mer hållbar utveckling. I den här rapporten lyfts exempel på tillvägagångssätt som möjliggjort ömsesidig förståelse och gemensamma kunskapsprocesser mellan företrädare för olika kunskapsvärldar. Sådan kunskapsproduktion benämns i rapporten som samkunskapande. Syftet med rapporten är att ge inspiration och infallsvinklar till ledare och deltagare i kunskapsprojekt kring komplexa problem. Rapporten kan användas som stöd för det reflexiva lärandet i ett gemensamt kunskapsprojekt, liksom för dem som genom sådana projekt vill verka för hållbar utveckling. I kapitlet Vad menas med samkunskapande redogörs för vad samkunskapande är och vilken typ av utmaningar ett sådant samarbete kan inbegripa. Där ges även tips på vad som är viktigt att beakta i projektprocessen. Utifrån den bakgrunden lyfts metoder för gemensam kunskapsproduktion i kapitlet Exempel för samkunskapande. Exemplen har hämtats från  projekt som bedrivits i anslutning till Mistra Urban Futures plattform i Göteborg under åren 
 2010–2016, och bygger på därifrån tillgänglig dokumentation. I genomgången av dokumentationen eftersöktes tillvägagångssätt som går att återge och replikera i andra sammanhang, och som stöder en ömsesidig förståelse och ett gemensamt arbete bland individer från olika föreställnings- och kunskapsvärldar. Samtliga projekt har sin grund i utmaningarna med att realisera rättvisa och hållbara städer. Metoderna samlas under rubrikerna Att initiera och involvera, Att finna ett gemensamt språk, Att gemensamt strukturera och syntetisera och Att förverkliga. Dessa underrubriker är inte tydligt avgränsade kategorier. De är ett sätt att se på vilka lärdomar metod-exemplen erbjuder för samkunskapande. Exemplen representerar inte alla tänkbara metodval i ett projekt för gemensam kunskapsproduktion, och inte heller alla de utmaningar ett sådant projekt kan behöva hantera. Tillsammans ger de en palett av tillämpade angreppssätt för kommande projekt att kreativt kopiera, använda, inspireras av eller göra avstamp i. Det möjliggör förhoppningsvis nya insikter och reflektioner kring samkunskapande och metod, och kring hur vi kan verka för mer rättvisa och hållbara städer.