Flernivåstyrning
När kunskap byggs och politik formas för att främja social, ekologisk och ekonomisk hållbar stads- och regionutveckling så sker det ofta i samverkan mellan olika aktörer. Politiker, tjänstemän, forskare och vanliga medborgare förväntas vara delaktiga i formandet av en god samhällsutveckling. Det finns i detta sammanhang en grundsyn som säger att alla är kunskapsbärare, alla är kunskapsproducenter och alla är kunskapsanvändare. Inte minst handlar det om att forskning och praktik skall föras samman på ett produktivt sätt, framför allt genom att forskare och praktiker samarbetar. Det senare kallas också för transdisciplinär kunskapsutveckling.
Politik och förvaltning
När olika nivåer i den offentliga politiken och förvaltningen samordnas och samtidigt samverkar med andra självständiga organisationer, myndigheter och andra aktörer kallas det för flernivåstyrning. Styrning skall då ses i ett vidare perspektiv än i klassisk hierarkisk mening. Med styrning kan avses att med olika medel transformera kunskap och idéer till önskvärda handlingar som leder till önskvärda mål. Eftersom flernivåstyrning betraktas som ett bra sätt att främja hållbar utveckling, men samtidigt är en ganska komplicerad historia, finns det anledning att undersöka hur detta faktiskt går till.
Samarbeten mellan flera sektorer och över flera nivåer
Pilotprojektet Flernivåstyrning: Beslutprocesser för hållbar stads- och regionutveckling har beskrivit och analyserat samarbeten mellan flera sektorer och över flera nivåer i styrningen av hållbar utveckling. Den övergripande frågeställningen var följande: Vilken kunskap och vilka erfarenheter finns att ta tillvara för att utveckla effektiva strategier för ett transdisciplinärt samarbete i riktning mot en hållbar stads- och regionutveckling?
Processer som granskas
Under projektets gåns studerades ett antal processer. Dessa är Göteborgsregionens kommunalförbunds (GR) rådslagsprocesser, framtidsprogrammet för kollektivtrafiken (K2020), Göteborgs stads arbete med en socialt hållbar utveckling (S2020) samt Malmö stads Områdesprogrammen i Rosengård. I pilotprojektets arbetsgrupp ingick både praktiker och forskare. Ett flertal workshops där de olika processerna studerades och diskuterades genomfördes. Cirka 80 väl insatta aktörer har varit involverade.
Resultat
Att hålla historien om samverkansprocessen levande, att den bör få ett tydligt slut och att samlas kring ett varumärke är några av de faktorer för framgångsrikt samarbete och lärande som projektet identifierat. Men hjälp av detta samt övriga identifierade faktorer hoppas man lättare kunna bemöta komplexiteten i frågorna kring hållbar stadsutveckling som är en stor utmaning för lokal och regional politik samt förvaltning eftersom olika former av samverkan ofta ses som centrala för att möta denna utmaning.
